Linnypig

Tack vare den fantastiska föreningen Tusen Toner finns det många bra band i Kiruna. Ett av dom är Join The Carnival, i början av sommaren spelade de in en EP, Breath.

Jag har i tidigare inlägg berättat om känslostormarna Annika Norlin frambringar hos mig genom hennes musik. Nu har hon gjort det igen, på Kirunafestivalen framförde hon The Radio Departments underbara låt Heaven's on fire, på svenska. Ingen annan än hon hade kunnat göra en sån sak så underbart bra.! Så nu tänkte jag dela med mig av svensk musik, när den är som bäst.

Jag är ett stor fan av P3 Guld, fina priser till bra artister och bra musik. När jag kollade mig om efter en remix på Jag är en vampyr av Markus Krunegård, så hittade jag ett klipp när han framförde den på P3 Guld med Dektektivbyrån.(!) Den var GRYM och i relaterade videoklipp hittade jag en låt som jag fick rysningar och gråtattacker av när den först släpptes. Anna med Hello Saferide och Dektektivbyrån, så jag kollade på den och samma känsla som när jag hörde den för första gången kom tillbaka. Jag grät och fick gåshud.

Jag har lagt upp den förut, men tyvärr är klippet borta från youtube och jag försvinner ut mot världsrymden av den här remixen..

Min rekommendation är att skruva upp basen och volymen, slut stjärnögonen och försvinn med mig.

Alltför många karlar har blivit förda fram som gitarrhjältar på denna blogg, så nu kommer det en brud som jag hittade när jag kollade på Andy McKee. Hon har gjort en mashup av Andys Drifting, Jamie Kennedys Circle Circle Dot Dot och Windmills of your Mind med Noel Harrison. Väldigt intressant tycker jag då och kollar vidare på hennes videor och hittar Zombies, jag blev förälskad.! Sjukt bra.! Damer och herrar, Claire Prendergast.!

Ja.! Äntligen.! Melodifestivalen är tillbaka.!!! :D

En dag i somras satt jag och lyssnade på p1, det var en kille som pratade om sin barndom. Han berättade om hans granne och bästa vän, hur de hade varit oskiljaktiga. Han berättade om hur Michael Jackson hade svept in i deras liv som en sommarvind och ställt världen på ända med sin moonwalk, han var The King of Pop och han var verkligen den bästa i hela vida världen.! Han berättade om hur han och hans bästa vän hade blivit helt betagna och hur dom började samla på sig Michael-prylar.
Och han berättade om dagen då dom skulle springa ut, hur han hade jagat sin kompis och de skulle springa över vägen. Hur han hade sett sin bästa vän bli påkörd av en bil och dö framför ögonen på honom.

Han berättade om skuldkänslorna och om hur han hade önskat att det var han som hade blivit påkörd istället.



Och under hela denna tårdrypande historia spelade fiolerna från This is how we walk on the moon av Arthur Russel, jag blev helt förälskad i låten och sprang direkt efter programmet och letade upp den. Sedan ägnade jag resten av dagen åt att tänka på människor, människor som har ändrat min världsbild, människor som lämnat mig, människor som har betytt mycket och människor som jag inte känner ännu.



En låt för eftertanke.

Ja, jag har varit på sommarlov så det har inte varit mycket uppdateringar på nån av mina bloggar. Nu iaf har skolan satt igång, jag har börjat gymnasiet och det trivs jag med.
Nu får ni en jättehärlig låt som jag fick länkad av en vän ^^ Enjoy.! :D ♥

Jag vet, jag har sagt att det här ska vara min musikblogg, men, det här får vara med för att det är för en sån bra sak. Och musik är det ju med i filmen, eller hur.? ;)
Så, här får ni, Pink Glove Dance med St.Vincent Medical Center;


Efter den här videon så uppmanades andra sjukhus att ta efter. Och det gjorde de. Waldo County General. Kolla bara här, kolla speciellt på de snygga t-shirtarna med texter som "Love the boobies" Jag vill ha sånna.!

(Kolla på killen i rött som bara skakar loss på ungefär 2.10 hur cool får man bli.?!)

Sen efter det så ville förstås fler människor joina bröstcancer grejen. En kille dansade vid busshållplatser i Chicago



Och ett basketlag som brukar spela för att få in pengar till bröstcancerpatienter och dylikt hade denna video upplagd med låten "We can be strong" som premiärspelades i en paus i Lady Lions' 2010 Pink Zone Game.




Med det här inlägget vill jag öppna folks ögon för bröstcancer, all cancer. Det behövs pengar för forskning, donera. Köp rosa band. Ha ett långt och friskt liv :D

Susan Boyle är ett känt namn för många, även för mig. När hon sjöng I dreamed a dream på Britain's Got Talent så grät jag som ett litet barn. Jag gör det fortfarande så fort jag hör henne, speciellt då i den låten och Wild horses. Och nyss så var det en dokumentär om denna folkkära kvinna, jag hann dock bara se en halvtimme, men jag grät hela tiden. Jag skyller det på mina föräldrar, de är så gråtmilda, både mamma och pappa, så jag har fått två gråtgener och gråter då ur båda ögonen ;)

Men nu ska ni få höra denna underbara kvinna. Susan Boyle med Wild Horses.!



Och så kan jag inte låta bli att även ge er låten som startade allt det här. I Dreamed a Dream från Les Misérables (tyvärr kunde jag inte hitta hennes första audition, alla har tagit bort funktionen inbäddning, ni kan kolla den på youtube om ni inte har sett den).